”Det första angreppet är nästan alltid riktat mot kulturen”
Lawen Redar – socialdemokraternas talesperson i kulturfrågor om varför kultur är välfärd och om oron för att kulturens frihet hotas.
– Ett obildat folk alltid är lättare att styra över än ett upplyst. Det sättet att se på kultur präglar fortfarande den socialdemokratiska kulturpolitiken, slår Lawen Redar, riksdagsledamot och kulturpolitisk talesperson fast, när vi ses på ett soligt Backagården i Höör.
Man slås direkt av vilken tyngd hon lägger i kulturfrågorna men också av den starka oro hon känner över hur kulturen kringskärs och attackeras, över att tillgången till ett fritt kulturliv inte längre är en självklar rättighet.
Lawen Redars engagemang mot orättvisor skiner igenom. Det har gått som en röd tråd genom hennes liv. Från uppväxten i Stockholm över arbetet i Rädda barnen och som fritidsledare i Tensta och in i riksdagen.
När hon pratar om varför kulturen är så viktig hamnar hon också ofta där, i hur de grundläggande socialdemokratiska värderingarna om rättvisa och frihet burits fram av kulturen genom arbetarrörelsens historia. Den var en viktig kraft när dagens moderna samhälle formades.
– I våra studiecirklar kunde den som är förfördelad i samhället ta ordets makt och med det försöka förändra normer, värderingar och strukturer, säger Lawen Redar och fortsätter:
– Vi har alltså alltid använt kulturen och samtalet för att förändra samhället till ett demokratiskt och mer jämlikt samhälle.
Därför vänder sig Lawen Redar också mot synen på kulturen som något friställt från den allmänna välfärden som till exempel på sjukvård och skola.
– Kultur i olika former står för grundläggande mänskliga behov. Vad vore livet utan musik, teater, tv, läsa böcker eller titta på konst? Vad vore samhället utan föreningslivet, där unga lär sig ta ansvar tillsammans och visa respekt för varandra? Vad vore demokratin utan folkbildningen och samtalet?
Hur viktig kulturen är för samhällsutvecklingen blir också tydligt när man ser hur den behandlas i de länder där auktoritära krafter tar över. De ser den som ett allvarligt hot, menar Lawen Redar.
– När friheten inskränks så är det första angreppet nästan alltid riktat mot kulturens frihet, konstnärskap och journalistik. I en värld där de auktoritära strömningarna har vuxit sig allt starkare och kommit till makten i allt fler länder måste vi vara på vakt. Man ska ta det på allvar att vi nu har fler länder i världen som betecknas icke-demokrater än länder som är demokratiska. Utvecklingen går åt fel håll.
Även här i Sverige har de krafterna fått fäste där Sverigedemokraterna fått makt och på allvar börjar genomföra sitt partiprogram. I Sölvesborg, Sverigedemokraternas skyltfönster, har SD-styret tagit fram ett 220-punktsprogram. En punkt handlar om att man ska använda kulturpolitiken för att nå ut med sina egna politiska idéer.
– Det innebär att all ny konst som köps in till Sölvesborg ska återspegla tidlöshet och harmoni framför utmanande samtidskonst. Man begränsar därmed konstens frihet och angriper det egentliga svenska kulturarvet. Går man in på nationalmuseet så ser man ironiskt nog nästintill enbart provocerande samtidskonst. Det är den som har utmanat och banat väg för nytänkande och modernitet, säger Lawen Redar.
”På justitieområdet har vi varit ytterst dåliga på att jobba med förebyggande insatser. Kulturen en är sådan förebyggande insats.”
Samtidskonsten avfärdas med argumentationen att den är ”vänsterinriktad och polariserande”.
– Det tycker jag är livsfarligt, säger Lawen Redar. Det finns bara negativa erfarenheter av den här typen av styrning och i slutändan kommer det leda till ett mer odemokratiskt samhälle.
Det finns en viktig princip inom kulturpolitiken. Det heter att den ska verka på ”armlängds avstånd”. Det innebär att politiken aldrig går in och dikterar hur skapandet ska se ut. Den friheten har konstnärerna själva.
– Konstnärer utmanar och ifrågasätter och det kan vara oerhört provokativt. Vilket vi vill att det ska vara. Det är ju så kulturen kan bana väg och ifrågasätta det som händer idag, säger Lawen Redar.
Förutom att bevara det svenska kulturarvet så ger sig Sverigedemokraterna på folkbildningen. I sina nationella budgetar skär de ner kraftigt på stödet och där de får makt, som i Sölvesborg men också Trelleborg och Hässleholm så riktar de in sig på att minska eller ta bort det ekonomiska stödet till ABF.
Den borgerliga synen på kultur skiljer sig också stort från socialdemokraternas menar Lawen Redar.
– Det nyliberala perspektivet trummas ut av Timbro där de hävdar att kultur inte är välfärd. Kultur ska vara självfinansierande och bedrivas som någon form av näringspolitik. Det går stick i stäv mot vad vi tror på.
Konsten är till för alla oss som ser verken. Genom konsten öppnas möjlogheten till samtal om livet och tillvaron. Socialdemokraterna vill att det samtalet kommer alla till del. Det skapar i förlängningen en empati och en solidaritet mellan människor. Därför kan också kulturpolitiken också vara svaret på utmaningarna inom justitieområdet.
Lawen Redar satt i just justitieutskottet under förra mandatperioden. Hennes första. Hon kom in som ersättare för Stefan Löfven. Till skillnad från justitieutskottet är kulturutskottet inget politiken prioriterar högst.
– Om polisen högljutt klagar över resurserna så får polisen mer resurser. Så ser det inte ut i kulturutskottet. Där är det lättare att säga nej. Det är egentligen märkligt för svaret på utmaningarna på justitieområdet kan ju vara just i kulturen, säger Lawen Redar och utvecklar:
– På justitieområdet har vi varit ytterst dåliga på att jobba med förebyggande insatser. Kulturen är sådan förebyggande insats. Det handlar inte minst om tillgången till kultur i alla delar av landet, i alla delar av staden, om idrotten, mötesplatser, bibliotek och kulturskolan. Vi kanske inte når de som redan är tungt kriminella men alla de som finns i gråzonen, som riskerar dras med i det destruktiva livet. Genomför man insatser tidigt kan mönster brytas.
Det finns väldigt mycket som är eftersatt på det kulturpolitiska området tycker Lawen Redar. För kulturarbetarna till exempel som ofta är har otrygga arbetsförhållanden och låg inkomst. Trots att anställningarna har ökat de senaste åren visar undersökningar att det är få fasta anställningar inom kultursektorn. Av de 80 000 som beräknas jobba inom kultur och media är det många som frilansar och måste ha ett annat jobb för att försörja sig. Konstnärer i Sverige har en genomsnittsinkomst på bara drygt 13 000 kronor i månaden.
– Det handlar ofta om människor med lång utbildning som försöker försörja sig genom att arbeta på de kulturinstitutioner vi finansierar gemensamt. Deras uppdrag är precis lika viktigt som alla andra välfärdsarbetare och de ska ha löner och anställningsvillkor därefter.
Utmaningarna till trots så anser Lawen Redar ljust på kulturpolitikens framtid och berättar att regeringen höjt det statliga kulturanslaget med 1,6 miljarder kronor sedan maktskiftet 2014. En historisk höjning till ett politiskt område som hon menar att det socialdemokratiska partiet skött lite med vänsterhanden de senaste decennierna men som hon vill återge den betydelse det förtjänar.
Lawen Redar är socialdemokraternas talesperson i kulturfrågor och riksdagsledamot från Stockholm.
DELA PÅ:
SOCIALDEMOKRATERNA SKÅNE
Olof Palmes Plats 1
214 44 Malmö
Tel: 040 – 660 73 00
skane@socialdemokraterna.se
www.socialdemokraternaskane.se
www,facebook.com/SocdemSkane